Svensk Bokhandel

Mota självförtrycket

Jag är maria Theresia.
Ingenting jag gör lämnas åt slumpen. Ni tror era ögon, jag spelar på synvillorna, fingrar på sanningar och lögner, kvarlämnar inga detaljer åt ödet. Fullgör varje moment - lever ut mina drömmar - såsom jag måste i egenskap av överhuvud i mitt eget slumpspel.
Fördriver all befängd undergivenhet, jagar bort mitt absurda klenmod. Orubblig i mitt envälde.
Måste jag verkligen rättfärdiga varje yttring, varje andetag?
Förutsätter att ingen kommer att göra det i mitt ställe. Klandra mig om ni så behagar - den andefattiga narcissismen är min enda väg till någon form av fullkomlighet och eufori. Självmedvetenheten min stora livslögn, mitt sätt att fly tillvarons orimliga skyldigheter.
Ibland tror jag mig veta… Iakttar noga, samlar erfarenheter och händelser. Ibland tror jag mig ha funnit lösningen, den rätta vägen - river ner murar, tror på min mäktiga gränslöshet och konkreta handlingsförmåga. Men någonstans tappar jag tråden. Trasslar in mig. Förlorar direktionen. Besinningens huggsvärd söker alltid söndra en utopisk självhärskare.
Vill inte vara en individ som kväver livets tillfälligheter med min världsliga måttfullhet och rädsla för misslyckande. Och vad är egentligen fruktan annat än köttslig olust för trivial utveckling? När vi nu ändå existerar finns det inte några egentliga skäl till självförtryck - att göra oss obetydligare än vi verkligen är.

Maria Theresia Lynch: Skärvor av mig, Schultz Förlag.